I vecka 31 står jag med magen i vädret på ett trendigt fik på väg till jobbet för att inhandla latte och frukostmacka. In kommer en gammal barndomskamrat som jag inte sett på något år, men senast så var hans fru höggravid.
Himla trevligt att träffas. Hur mår ni och hur går det och oj, ska ni också ha. Så långt allt gott och naturligt. Men sedan. Jag drar upp att vi till sist bitit i det sura äpplet och tittat på barnvagnar i helgen. JAG PRATAR BARNVAGNAR. Frivilligt diskuterar jag svängradie och prissättning och suckar "det är en djungel". Jag som lovat mig själv att aldrig sucka "det är en djungel" över något som har med baby E att göra.
Det nya livet har sannerligen börjat.
No comments:
Post a Comment